Love is our enemy.
Många blir förvånade när jag säger att jag inte tror på kärlek. Att jag aldrig har och aldrig vill känna kärlek. Kärlek krossar oss. Kärlek gör oss ledsna. Och framför allt-kärlek gör oss svaga och sårbara. Dom starkaste, självsäkraste och mest drivna människorna blir som ömtåliga barn när dom blir förälskade och måste desperat ha kärleken annars känner dom en tomhet och hopplöshet. Dom måste föda på kärleken- försvinner den försvinner deras energi och livsglädje. Mest tragiska är att dom glömmer kärlek från vänner och andra runt omkring, helt plötsligt tappar den värde. Det är patetiskt. Svagt. Tragiskt. Det gör mig illamående och till och med förbannad.
Ni vet i alla superheros, deras enda svaghet, det som nästan dödar dom vad är de- jo kärlek.
Och tro inte för en sekund att jag lever ett tomt och olyckligt liv. Tvärtom. Jag slipper all drama. Jag slipper all smärta. Jag slipper få mitt hjärta krossat. Och kärlek? Ja, det får jag goooott om från vänner och familj. Jag lever också på kärlek, men på kärlek som aldrig kommer lämna mig. Den kärleken- den äkta, den som varar för alltid. Det är allt jag behöver. :)
Kommentarer
Trackback
