mickizblogg

Om jag hittar nagon bra biljett sa kan jag vara hemma inom en vecka wieee.

Pa torsdags morgonen nar vi kom lamna vi vara vaskor pa hotellet- Bellagio mitt favorit stalle!:) sen akte vi ganska direkt till konsulatet och fixade mitt pass. Akta b ser det ut, handskrivet liksom. Deppade ihop lite for tankte att det finns inte en chans i heeeelvetet att jag kommer bli inslappt med nagot som ar handskrivet liksom. Konsulat tanten var jatte snall iaf, skjusade tillbaks oss till stripen och tog vart nummer sa hon kunde hjalpa oss in pa nagra klubbar. Nar vi kom tillbaks gick jag och Johanna pa akvarium. Haha fan vad vi skratta at alla fula fiskar, hahah trodde jag skulle do. Haftigt var det iaf, tror vi var mer excited och uppspelta an alla barn dar inne tillsammas, speciellt nar vi skulle klappa stingrockorna. ahahah. Efter det motte vi upp med Johannas kompisar och borjade dricka och det ar mitt sista minne fran vegas typ haha. Var vall full konstant resten av dagarna, at massa god mat, spela tarning och slots machines, var pa stripklubb, traffade folk och dansade sonder mig pa olika klubbar- allt man ska gora nar man ar i vegas. Ojoj sa mycket galet och sa mycket kul. En av dom roligaste helgerna i mitt liv.

Hemresan var dock inte rolig. Det tar vanligen 5 timmar att komma hem, men den har gangen tog det 16. Det tog oss tre timmar extra att komma till LA pgr av traffiken. Vall dar fick vi vanta i 5 timmar. Vi hade bokat biljett med en buss 22.20 men alla bussar var overfulla, sa vi stog i ko, sag var buss fyllas och aka ivag utan oss. Kandes surt som fan. Hur kan man salja biljetter nar det inte finns platser? Och ingen information om nar nasta buss kom fick vi heller. Vi underholl oss med att spana pa alla skummisar och titta pa sunes sommar och sen the blinde side- bra filmer. Halv sju pa morgonen fick vi antligen satta oss pa en buss. Sinnessjukt trott nar vi vall var hemma vid 10 kan jag lova. Sov nagra timmar och sen upp till skola. Holl foredrag som vi inte ens ovat pa, haha vardelost men tror inte den ar sa viktigt. Sen gick jag hem och somna, vaknade igen vid 22. Inte sa smart- nu ar kl snart 5 och jag kan inte sova.

.

.

Sista veckan i skolan och sen ska jag antligen fa komma hem. Oj som jag langtar!

.

.

.

.

Det gör så ont i mitt hjärta när någon väljer döden framför livet. Inte för att dödens skull, men för att någon behövt leva med en så enorm smärta att döden vart den bästa utvägen. För att gå så långt måste man ha så fruktansvärt ont.

.

.

Det blev en ganska tragiskt kväll. Mycket känslor.

Idag blir det IV med min kära Dbo och massa annat folk från Brezza. Ska vara en aaas stor fest, så hoppas det blir kul. Är typ fortfarande full från igår, haha!

Peace out lovers.

Idag mår jag lite bättre men känner mig fortfarande dålig. Skulle helst vilja sova 12 timmar eller nått. Usch. Inga bra tider just nu. Allt gör så ont, både kropp och själ. Jag har iaf tid 25 okt att fixa nytt pass så förhoppningsvis går det vägen den här gången så jag kan boka biljett och få komma hem. Skulle behöva det så himla mycket verkligen.

Sitter i bibblan på UCLA just nu. Johanna och hennes kompis är i affärer eller något. Orkade inte följa med, har för ont. Ojoj, vilken fin skola det här är! Och stor så in åt helveteeeee. WOW. Här skulle jag gärna gå, ska bara se till att vinna några hundra tusen dollar nu när jag åker till Vegas 10 dagar:)

Tur att jag har Johanna förresten. Hon följer med hit och hjälper mig till sjukan å sen tog hon hand om mig när jag mådde dåligt och hade ont. Himla bra vän det där:)

Jag kan inte fixa id, jag har inget korkort, jag far inte hamta ut min lon pa flera hundra dollar, datorn dok aldrig upp och nu ar pengarna slut, jag far ingen svar pa svenska konsulatet om passet, jag maste till LA ikvall for att utanfora nagot som kan komma och kosta flera hudra dollar- vilket skulle typ ruinera mig, plus att jag maste till ratten och fa mig en trevlig overraskning om hur mycket jag ska betala i boter. Snalla nan, hjalp mig. Kan inget bra handa mitt i allt? Bara natt litet. Nagot sa allt inte behover kannas sa tungt. Hade behovt Natalie har just nu, hon far mig alltid att skratta.

.

.

Ja, ja..nu ska jag sluta och vara en cry-baby nu..

Lite nostalgi- latt basta svenska filmen som nagonsin gjorts!

Första veckan när hon kom var halloween. Kan egentligen inte bättra så mycket ur den veckan. Hela vecka är som en stor dimma, vad full från dag till morgon. Allt jag vet är att vi hade jääävligt kul iaf. Wow, älskar halloween. Bara att gå ut på gatan och se alla roliga kostymer, skrattade ihjäl mig typ! Och Natta var så jävkla rolig i hennes, levde sig verkligen in i dom, hahaha. En dag var jag o Johanna fotbollspelare och Natta cheerleader. En dag var vi ängel och djävul och en dag disneytema- snövit (natta-haha så söt hon var i sin, köp på barnavdelning haha!) alice in wonderland (johanna) och goldenlock (jag). Sen låna vi lite dräcker och böt med varandra osv..På lördagen fick vi även besök av kompisar från leksand. trevligt, trevligt.

Sista helgen var rätt misslyckad dock. Fredagan åkte vi till IV men det var dööööött, as tråkigt så vi åkte hem så fort musiken stängdes av kl 12. Lördagen började bra, va på en stor fest, sen vidare på en annan där vi shota och dansa..Sen drog vi till Brezza och där urarta allt. Vår granne blev anklagad för våldtäkt och det blev en stor fight. Han sparkades och slogs av 10 pers och det svartna framför mina ögon. Blev så förbannad och skrek på alla fega jävlar som gav sig på en pers och fortsatte när han var liggandes. Om dom tror han har våldtagit någon så får dom ringa polisen så dom får reda ut vad som har hänt. Om dom bedömer att han är skyldig kan dom slå honom hur mycket dom vill. Grejen är att här på brezza går så mycket snack, så mycket blir missuppfattat osv, så man ska aldrig tro på alla rykten.

Iaf, polisen dök upp och jag blev tagen för drunk in public och hamnade i liten cell med en sinnesrubbad hemlös tant. Värsta tiden i mitt liv kan jag säga. Först när jag blev tagen hade jag så mycket känslor, men var mest arg. Polisen var verkligen sjuk i huvudet, sa att jag skulle dra tilllbaks till mitt eget land, att jag kommer bli utskickad ur skolan och aldig mer få komma in i USA. Då kom ångesten, rädslan och framför allt paniken. Jag kände bara ånej,ånej,ånej faaaaaaaaaaaan. Det kom några tårar, men jag höll mig ändå lugn. Väll framme vid situationen mjuknade polismannen lite och sa att han bara skulle ge mig ett misdemeanor och att det inte var så farligt, typ det minsta man kan få. Medan jag stod där kom min granne in, lite komiskt. På någotsätt kändes det också lite lugnande att någon jag kände var under samma tak och i samma situation. Jag fick ta av mig alla smycken, svara på frågor om min hälsa och sen leddes jag mot cellen. Dom sa att jag skulle sitta mellan 8-12 timmar, kl var då runt 1.30.

Cellen var en liten fyrkant med en metallbänk, en toalett i hörnet och en galen tant haha. Från ett litet fönster kunde man se in till andra cellar. Shit vilka skumma folk. Var på alla möjliga droger, psykstörda osv osv.. Skrek och slog i väggarna och tanten i min cell var typ likadan. Jag var sjukt utmattad så jag kura ihop mig i fosterställning i cellen och försökte sova. Men alla ljud och tankar gjorde det omöjligt.

Att vara där kändes inte så farligt, jag visste att jag skulle få komma ut snart men allt jag kunde tänka på var Natalie. Jag har aldrig någonsin haft så ont i hjärtat. Halv sju kommer jag håg att jag kolla på klockan genom cell dörren, lite spänningar släppte eftersom jag visste att jag skulle få komma hem snart, så då lyckades jag äntligen somna. Vid 9.30 vaknade jag men ens stor lättnad, snart skulle jag få vara ute!

Klockan blev 10 ingen kom. 11 ingen kom. 12 ingen kom. Jag väntade och väntade. Jag ville bara hem till Natalie. Hennes sista dag, jag var inte ens säker på när hennes plan gick. Klockan 4 fick jag nog och började som alla andra galningar typ banka på fönstret. När en vakt kom fråga jag när jag skulle få komma ut, han tittade bara på mig och skaka på huvudet. Jag vänta vid fönstet på nästa vakt, men han frästa bara åt mig att jag fick bara ta och vänta. Vid 5 kom en vakt in för att hämta ut tanten, jag sa att jag väntat i över 14 timmar och fråga hur lång tid till det skulle ta. Han bad att få tittat på mina pappren- men några papper hade jag inte fått. Det visa sig att dom glömt att skriva in mig i systemet, ta mitt foto och mina fingeravtryck. Han sa att skulle komma tillbaks om några minuter så jag skulle fixa det. Några minuter betyder tydligen 1 timme i fängelset. När jag väll gjort mina fingeravtryck sa vakten till mig att papprerena skulle igenom system och sen var jag ute inom 1-2 timmar. 2 timmar gick, men ingen kom. Från mitt cell-fönster såg jag hur min svenska kompis som kommit efter mig släppas ut i friheten. Jag såg fånge efter fånge ledas mot utgången. Tiden gick och gick. Klockan blev 8, 9, 10 och nu kom paniken. Nu kom tårarna. Jag var ensam i cellen nu och låg i mitt hörn och grät å grät. Ingen ville svara vad som föregick, varför det tog så lång tid, hur länge till jag skulle få stanna. I mitt huvud fanns bara en tanke- jag vill hem och krama min syster. Jag måste, måste hem och iaf få säga hej då till henne. Tro det eller ej, men jag bad till och med till gud.

vid 11 tiden kom en vak och hämta en annan tjej som suttit en stud med mig. Jag sa att jag väntat i 21 timmar och frågade om jag skulle få komma ut snart. Han tittade ner på sina papper, kolla på mig och sa med kylig röst att jag kommer ta ett bra tag innan jag får komma ut. Mitt hjärta skönt och jag la mig på bänken och grät och grät. Nu gav jag upp hoppet om att jag skulle få komma ut denna dagen och jag insåg att jag nog inte skulle hinna säga hej då till Natalie. Det gjorde så ont. Så fruktansvärt ont. Jag skaka, allt snurra och det var svårt och gjorde ont att andas. Till slut utmattat efter gråtande, hungrig och frusen lyckades jag somna.

Runt 12 tiden vaknade jag av att cell dörren öppnades- jag leddes ut och mot friheten! Inte ens då, när jag leddes mot utgången vågade jag tro att det var sant. Jag var rädd att vakten skulle dra tillbaks mig vilken sekund som helst. Väll ute på parkering föll jag ihop i regnet och grät av lycka- jag var ute och jag skulle snart få träffa Johanna och Natalie. Några minuter senare kommer en annan av minna kompisar ut- han hade blivit arresterad av samma anledning och suttit där längre än mig. Vi pratade om allt som hänt och om våra cell upplevelser och tog var sin cigg. Oj,oj så lycklig jag kände mig!

När jag kom hem och såg att natalie var kvar kom tårarna igen. Jag var sjukt utmattad, åt lite soppa och sen somna jag. Så skönt med täcke och mjuk säng:D

Idag var och lämna Nattis på flygplatsen. Saknar henne redan:( Förhoppningsvis kan jag ta mig hem till jul så då är det inte så långt kvar till jag få se min älskade familj igen!

Så vacker!<3