Tårar märker man, men om hjärtat blöder - vem ser det?

Det gör så ont i mitt hjärta när någon väljer döden framför livet. Jag vet det många inte kan förstå. Dom kallar det svaghet. Dom kallar det feghet. Dom säger att det alltid finns en väg ut, att allt kan bli bra. Vissa kan inte må bra. Det är inte ett val- självklart skulle alla vilja må bra men för vissa finns inte den möjligheten. Folk säger att dom som tar livet av sig är egoistiska men är inte dom lika egoistiska om dom vill att någon ska fortsätta leva, för deras skull, trots att den personen måste bära på en enorm smärta? Men det sagt så hoppas jag så mycket att allt kan ordna sig. Sist jag såg dig skrek jag på dig. Jag hoppas det inte blir vårt sista möte. Jag hoppas du kan finna en anledning att stanna kvar. Jag hoppas inte för min skull, dina kompisars skull eller dina föråldras skull- jag hoppas för din skull.
.
.
Det gör så ont i mitt hjärta när någon väljer döden framför livet. Inte för att dödens skull, men för att någon behövt leva med en så enorm smärta att döden vart den bästa utvägen. För att gå så långt måste man ha så fruktansvärt ont.
.
.
Det blev en ganska tragiskt kväll. Mycket känslor.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0